Linn

Mer mobilblogg! En av kvällens bästa konserter: Sahara Hotnights! Har dessutom sett Marit Bergman, Alice Cooper, Fattaru, Slagsmålsklubben, Mando Diao, Peps Persson och Timo Räisänen. Natti!

The party is on! Vi har gjort en egen tältby, träffat "Stockholms enda hembrännare" och konstaterat en del fatala programkrockar. Men det löser sig. :-) Wohooo!!!

I veckan hade vi en en engelsktalande passagerare ombord. Vi satt i planet och väntade ett par minuter på en CTOT och fördrev tiden med lite flygsnack eftersom han var i pilot i vardande själv (på PPL-nivå). Han hade platsen längst fram i planet (just på grund av sitt flygintresse), och eftersom det i praktiken innebär att man sitter vid kaffet & teet & godiset brukar den som sitter där få agera "flygvärdinna" åt de andra paxen. "So you'll be our hostess this flight, then?" frågade jag med glimten i ögat. "Oh yes, it will be all Coffee, Tea or Me?" svarade han med ett skratt. Jag kunde se att referensen var förlorad på de andra paxen och med tidens rätt borde den ha varit det på mig också men faktum var att jag visste precis vad han pratade om: En klassisk bok som först publicerades 1967.



Tack vare min papi och hans smått outtömliga bibliotek är jag sedan ganska nyligen ägare till denna bok, 17:e upplagan. Jag har dock inte läst den men efter vår pax' kommentar kilade jag hem och plöjde den på en kväll. Omslaget håller i princip vad det lovar: "Uninhibited memoirs", starkt 60-talsfärgade men en intressant inblick i ett yrke och en tidsålder. Den innehåller hela 23 kapitel som är omväxlande en kontinuerlig story som fortsätter boken igenom och omväxlande uteslutande ägnade åt ett specifikt ämne, till exempel konstiga passagerare. Det finns hur många episoder som helst som är väldigt roliga med pax som fastnar på toaletter, har flygvärdinnefetischer, sover i hatthyllorna och så vidare. Men ibland fastnar skrattet i halsen, till exempel vid den arkaiska synen på homosexualitet och vid de låååååånga redogörelserna för olika kategorier av män, uppdelade efter nationaliteter samt yrken (i fall ni undrade så är spanjorer de bästa älskarna, medan skandinaver är alldeles för bortskämda med sina skandinaviska kvinnor och sällan orkar stöta på amerikanska flygvärdinnor, doktorer är alltid gifta och män i reklambranschen är bra på att festa).

Mest av allt känns boken intressant som ett tidsdokument. 1967 verkar vara ett år mitt i den stora övergången från flygets aura av glamour till masstransport. Månadslönen var 375 dollar (motsvarande dryga 2000 dollar i dagens värde), fast då ingick en hel del i lönen, t ex sjukförsäkring och kemtvätt av uniform. Flygvärdinnor fick generellt inte arbeta efter att de gått från "Ms" till "Mrs" och vissa flygbolag tvingade sina värdinnor att "gå i pension" vid 32!! No problemo i och för sig eftersom bokens författarinnor verkar anse att innan 32 bör man ha lyckats fånga sig en man genom sitt högst attraktiva yrke. Åh, och alla flygvärdinnor var tvungna att bära gördel. Haha. 1967 fanns det naturligtvis inte en enda kvinnlig pilot vid spakarna, fast det skulle inte dröja hemskt länge -- 1973 anställdes Emily Warner som den första någonsin i USA. Inte för att hon följdes av någon lavin av kvinnliga piloter direkt.

Betyg: Tre 747 av fem! Underhållande och rappt skriven men skulle kunna skäras ner till 3/5 innehållsmässigt... därav betyget :-)

Haverirapporten för JAS-haveriet över Hanöbukten för två år sedan har kommit ut och den är mycket intressant läsning. Inte på ett sådant sätt att den är nyttig för ens egen flygning och innehåller kunskap man kan ta till sig i vardagen, utan mer ren och skär underhållning och en insikt om att det finns flygplan i vitt skilda kategorier. Minst sagt. Inverterad superstall, orsakad av ett försök att göra en sned looping med EBK:n tänd för att undvika att hamna under Vmin i ett aerodynamiskt instabilt plan, som styrsystemet inte kunde häva, anyone?

Rapporten innehåller band annat ett tjog förkortningar ni aldrig har sett innan och roliga superstall-diagram!

Ladda ner rapporten här (.pdf).



Bild från fmv.se. Tack till E för tips!

Ojoj, utanför mitt fönster flygs det en hel del Gripen vill jag lova. Jag älskar att bo i en flygstad. Uppenbarligen lyckades jag aldrig släpa mig ur sängen klockan sju i morse som det var tänkt för att sticka och simma. Jaja. När ska jag sova ut om inte på min semester? Andra dagen and counting. Jag inledde den i går med att kolla på volleybollscenen ur Top Gun (i HD - det är nästan för bra). Har bara en veckas semester i taget men den här veckan tänkte jag klämma in följande:



Jag har aldrig gjort festivalgrejen fullt ut (= tältat i lera) men det känns som om jag börjar bli too old snart så när festivalåkandet började diskuteras inom 77th insåg jag att det är nu eller aldrig. Åker jag med mitt kära gymnasiecrew kan det aldrig gå fel. Vi har kul anywhere, anytime. Dock åker inte alla eftersom vissa har sommarjobb (jag är den enda som är vuxen och har heltidsjobb med tillhörande semester, alla andra pluggar, haha), utan det blir jag, Gustav, Erik och Henrik. Ca 18000 biljetter och slutsålt, större än Hultsfred!

Nedan en lista på de artister jag kan tänka mig att se, med definitiva måsten i fetstil (listan på de som faktiskt spelar är mycket längre):

Alice Cooper [US]
Anna Ternheim -- Shoreline är trots allt en av de bästa covers som någonsin gjorts.
Asta Kask
Backyard Babies
Bo Kaspers Orkester -- Never ever eveeeeer!!!
Charta 77
Crashdïet
Damien Rice [IRL]
Dia Psalma
Elin Sigvardsson
Iggy & the Stooges [US]
Kalle Baah
Kristian Anttila
Laakso -- Support your local bands!
Maia Hirasawa
Mando Diao
Marit Bergman
Melody Club
Peps Persson och Blodsbandet
Promoe
Sahara Hotnights
Shout Out Louds
Skitsystem
Slagsmålsklubben
Snook
Sophie Zelmani
Svenska Akademien -- Äntligen!
The Ark
The Concretes
The Plan
The Sounds
The Tough Alliance -- När jag fått höra Silly Crimes live kan jag dö lycklig!!
Thomas Di Leva -- Kanske för att kasta ruttna tomater.
Timbuktu & Damn! -- Take me to heaven. Och gärna backstage, hehe.
Timo Räisänen
USCB Allstars
Weeping Willows
Veronica Maggio

Mina förberedelser inför festivalen:
* Packning: endast sådant jag inte skulle sörja alltför mycket om det blev stulet. Comfort before style. Typ oömma kläder, tandborste, mobil, körkort och kontanter. Och sovsäck. That's it. Jo, och mitt bästa tips alla kategorier, alltid: Våtservetter!! Rengörande, desinficerande. Ersätter en dusch längre än vad man skulle kunna tro. Apotekets är bäst.
* Jag räknar med skräpmat och dålig personlig hygien så nu laddar jag med enorma nyttiga salladsportioner, vitaminer, minutiös tandhygien mm för att kompensera vad som komma skall.

Vi åker imorgon eftermiddag.

Jag har varit en dålig bloggerska. Bad, bad. Det är inte det att det inte händer saker att skriva om... Tvärtom! Det händer FÖR mycket!



Den engelska texten vilseledde er! Men grattis till Anders som var först med att gissa och dessutom gissade helt rätt. (Jag uppskattar verkligen er som tar er tid att resonera kring svaret! Björn och Peder, guldstjärnor!)



... för vad gör väl mannen i bakgrunden om inte röker en fin-joint! (fin-joint: tjock välpackad professionellt rullad joint som fanns på The Bulldogs meny. Ful-joint: egenrullad, likt de två amerikaner som satt vid ett annat bord och njöt av den europeiska friheten fullt ut med högst underhållande högljutt filosoferande till ("Yeah man, everybody looks so fit in Europe, they must really work out, man." Ja det eller ta cykeln istället för SUV:en då och då och inte leva på McD, vad vet jag)). Jag ser lite moraltantig ut på bilden men truth be told får folk göra precis vad de vill, även om inte jag (eller lagen) ser ekvationen cannabis + pilot gå ihop. Rynkandet på näsan har nog mer med solljuset att göra tror jag.



Här sitter jag (och kapten Tobias), precis på kanten av Amsterdams Red Light District, på en coffeshop, där ALLA röker maja, och dricker... isvatten. LOL. Anledningen till detta var att jag senare skjutsade Tobias till Schiphol eftersom ett kaptensbyte skulle ske. Vi hade faktiskt inte ens planet på EHAM, men eftersom det är dit man flyger om man åker reguljärt och eftersom jag hade ett par dagar ledigt innan hemflygning valde jag att spendera dem i Amsterdam, där jag inte har varit sen jag var liten.



Schiphol ingick dock i resan ändå. Multipla destinationer. Runway elevation: -14 fot!



Inflygning bana 22. Notera de 6 (!!!) rullbanorna. Alltså 6 asfalterade ytor. Alltså 12 banor. It gets me every time. Schiphol är så mäktigt. Jag undrar hur långt det är från ena änden av flygplatsen till den andra. 5-6 km, lätt.



En Virgin Atlantic-747. Cue dräggel...



The Hash Museum!! Jag var sjukt frestad att ta ett besök men det blev aldrig av.



Schindler's Lift. Jag bodde på SAS Radisson (de gav mig ett "de luxe"-rum med 4+ meter i tak!! Bliss!)



Jag fortsätter min tradition att leta upp helvegetariska restauranger när jag är ute i världen. I Amsterdam blev det efter moget övervägande en promenad till Bolhoed där jag valde den mexikanska menyn (förrätt diverse dipper med nachos, huvudrätt [bilden] enchiladas med yummy sallad, efterrätt fritt val ur den stora dessertkylen. Jag var supermätt så det blev en bit chokladtårta med enorm densitet som senare avnjöts på hotellrummet).



Amsterdam = kanaler. Charmigt!!! Hela stan ser i princip ut såhär. Hela tiden åker det båtar i de mest skiftande former längs med kanalerna, oftast fyllda med glada kompisgäng i alla åldrar som har någon slags picknick. Ååh. Jag vill också. Och jag vill bo i husbåt!



Passerade förbi en gatuutställning med fantastiska natur/djurbilder, Spirit of the Wild, tagna av Steve Bloom. Visst ser bilden ut som en målning? Det är det dock inte.



Sen var det tillbaka till Schiphol för att hämta kapten Magnus och en liten roadtrip till vår kära KOL. Det är fun, fun att köra bil utomlands. Speciell utmaning i centrala Amsterdam, med högst marginella avstånd till kanalkajer och enkelriktat överallt och alla prostituerade man nästan kör på och teeny weeny itsy bitsy SAS Radisson-garage. Jag kanske gör en "Europa by bil"-special någon gång. Då får Tobias hoppa in och berätta om när han fick fortkörningsböter i Schweiz. Han körde nämligen skandalösa en (1) kilometer i timmen för fort. Schweiz = ett land av precision.



Och på vägen hem blev det en riktigt grön approach :-)

Random bilder från helgen.



1. Billes födelsedagsfest! Inkluderade massor mat, massor folk och Bille-frågesport med mycket, ska vi säga intima frågor. :-D Grattis!



2. Shell presenterar: Den nya generationen tankbilar! (Tanklastbilar? Bränslebilar? Bränslelastbilar? Bränsletruckar?) Lookit! Den är bullig och tyst och sleek. Det roliga är att den inte ens tankade oss, den bara stod bredvid och kollade på när vi blev tankade av en gammal, vanlig Shellbil. Den kanske bara är lärling än så länge. Allt som saknas nu är att den är eldriven så skulle paradoxen vara total. Hehe. Bilen står på Sturup.

Hmmm, ska nu inlägget vara "Flyg: Allmänt" eller "Personligt"? Äh, B är pilot. Det får bli flygkategorin :-)

Svar på mystery destination snart!

I say nooothing.

En natt i veckan som gick ringde klockan ("klockan" de senaste åtta åren = mobilen) klockan 03.30. Jag kan inte påstå att jag hoppade ur sängen med ett leende på läpparna och gjorde morgongymnastik, direkt.

Det gäller att välja soundtracket till den sämsta stunden på dagen, varje dag, med omsorg. Speciellt om man använder en faktisk låt och inte mobilens truddelutt #3. Det måste vara en låt man tycker om, men inte för mycket. De senaste månaderna har jag vaknat till Morning Has Broken med Cat Stevens. Nu sitter jag, aningslös, och surfar på X2000 mellan Linköping & Malmö medan datorn blandar och ger låtar och nyss dundrade - you guessed it - Morning Has Broken in i mina öron. Jag höll på att få en hjärtattack, allvarligt. What a way to go!



-- Vi förstår inte hur något sådant har kunnat passera obemärkt, säger E. Thulin, representant för LFV:s certifikatavdelning, underavdelning medicin.

Den kvinnliga piloten satt ombord på ett tåg och arbetade vid sin dator när hon plötsligt drabbades av vad som visade sig vara en plötslig, kraftig hjärtinfarkt. Medicinsk personal tillkallades omedelbart men när de anlänt var det redan för sent för livsuppehållande insatser.

LFV:s utredare har redan kunnat dra några slutsatser.

-- Vi kunde på ett tidigt stadium utesluta epilepsi och våra medicinska experter tror också att pilotens ålder gör plötslig spädbarnsdöd till en osannolik dödsorsak, förklarar Thulin.
-- I en situation som denna överväger vi alla alternativ och vanligt förekommande orsaker till hjärtinfarkt. Vi har förstått att piloten var tidvis stressad och dessutom hade ett abnormt högt intag av fett och socker i form av punschrullar, vilket är klassiska riskfaktorer vid hjärt- och kärlsjukdomar. Ett blodprov visade dock högst normala blodvärden och vi arbetar nu efter teorin att hjärtinfarkten kan ha utlösts av ett stycke musik som vanligtvis figurerade som pilotens alarmsignal.
-- Nej, jag kan inte avslöja vilken låt det handlade om.

LFV kommer att hålla en officiell presskonferens på måndag eftermiddag.

Just som jag avslutade förra inlägget med ett löfte om ett miljöinlägg hann Sulako före mig med ett som egentligen sa allt jag ville säga. Nästan. Jag skrev en kommentar på hans inlägg. Den blev rätt lång. Läs hans inlägg via länk, min kommentar får ni här:

Hey Sulako,

you really did write exactly the post I've been thinking about for some time now.

It goes back and forth. I usually think - like you - that "it's easier to change the industry from the inside", eg. flying more efficiently, and being where at least some of the decisions are made. I might have more influence as a pilot than somebody waving a banner around on the street outside corporate headquarters. Also, as somebody said, if I didn't fly someone else would take my place (although that's not entirely true - it's the same logic that prevents people from not driving a hybrid car; "well it won't matter if only I drive a hybrid car if everyone else drives a regular one, I might as well buy a Hummer...").

On the other hand it rhymes badly with my other choices. I try to live environmentally-friendly. I drive an old car - this might seem strange - but it's a small Mazda with low fuel consumption and the simple act of keeping an old car alive instead of discarding it and buying a new one will save a LOT of atmospheric emissions (think of all the processes involved in making the new car). I also chose, some time ago, to not eat meat. For ethical reasons, yes, but also environmental. The meat industry, and definitely the farming industry (you read all these different numbers on who emits what but I guess it's one big tangled web. Some grow soy beans for people, some grow soy beans for cattle to eat, and then it's all transported here and there by cars and airplanes and what have you, so what is the meat industry, what is the transport industry?) IS the biggest contributor to CO2 emissions. Eating locally produced food and veggies might very well "cancel out" my flying.

Which brings me to my other point - I'm not sure there IS a such thing as cancelling out. Spending carbon offset money sounds great, but there's a lot of issues. Where does the money go? How much is spent on administration, how much "disappears" along the way? Does planting a tree, putting money into research funds really cancel out the emissions? I don't think so. The only thing that REALLY lowers emissions is, well, lowering emissions.

Besides, I think I'm less worried by the rise in global temperature than the toxins we're spewing out and the direct damage we're doing on nature. The shores of our inland Baltic Sea is covered with toxic green algae each summer now instead of being blue. We've definitely ruined the delicate eco-system balance of the seas by overfishing, by oil waste and tanker emissions spewed out as unpurified as jet exhaust directly into the water. I fly over East and Central Europe and see the black clouds of the coal plants. Everyone in China is getting a car. In Moscow and St. Petersburg I can barely breathe the air, it's so full with sticky black particles. I know the fruit and veg in my supermarket is covered in chemicals and preserves. It is said just under half of EVERYONE that exists now will get cancer sooner or later. I'm afraid the talk about global warming is blinding people to the slow poisoning of nature and thus ourselves.

Sometimes I just give up. I'm half-convinced that it's too late no matter what we can practically do. When I'm up in the air above Europe there's not an inch of land untouched by man. The land is ploughed into neat little squares of corn fields, wheat fields, hay fields. The "forests" are carefully planted or wound through with roads. The enormous sprawling concrete cities hide every trace of what once was there. The rivers are re-routed, sluggish and interrupted by dams and waterworks. If we think we aren't making an impact on nature a fly-over really is the best way to see that, in fact, there is nothing we aren't making an impact on. On one hand -- if the earth is a scorched black ball in a thousand years I guess that's a pretty small thing compared to the universe. On the other hand, I torment myself with documentaries about the dying whales, the rainforests dwindling away to make place for palm oil plantations, our infathomable cruelty to animals, Hiroshima, the ever-growing mountain of our non-recyclable trash, starvation, the next global virus. I can't not feel sad about it.

This became a loooong and depressing post and I was planning on ending it on a hopeful note, something about walking through the glen next to my house with butterflies flitting and whatnot, but I guess I've gotten myself into one of those I-give-up moods. I can only hope I will hold my own promise to one day actually trying to change my industry. From the inside or outside.

Vad tänker ni om flyget & miljön - eller miljön över huvud taget? Försent? Inte lika illa som man tror? Värre?



I onsdags åkte jag bil i Sörmland. Jag såg två grävlingar, en flock rådjur och när jag svängde runt en kurva stod det en älgko mitt på vägen. Jag bromsade, hon hoppade av vägen och in på ett litet fält höger om vägen. Jag stannade helt och vevade ner rutan. Hon stannade också, och där stod vi och tittade på varandra en lång minut i skymningen. Allt var helt stilla. Jag undrar vad hon tänkte om mig. Jag tog två bilder. Sen kom det en bil från andra hållet och hon vände och sprang bort från vägen.

Det är helt bortom min förståelse hur man kan unnas ett sådant möte med något så vackert och vilja skjuta det. Helt.

Bild tagen i lördags. Den fick mig att tänka på nedanstående poem. Jag är inte det minsta religiös, men jag måste erkänna att det låter snyggt ibland. God's Grandeur av Gerard Manley Hopkins har alltid varit en av mina favoriter, mer för naturbudskapet än gudsdelen. Skriven på 1800-talet men ack så aktuell idag:

The world is charged with the grandeur of God.
It will flame out, like shining from shook foil;
it gathers to a greatness, like the ooze of oil
crushed. Why do men then now not reck his rod?
Generations have trod, have trod, have trod;
and all is seared with trade; bleared, smeared with toil;
and wears man's smudge and shares man's smell: the soil
is bare now, nor can foot feel, being shod.
And for all this, nature is never spent;
there lives the dearest freshness deep down things;
and though the last lights off the black West went
oh, morning, at the brown brink eastward, springs--
because the Holy Ghost over the bent
world broods with warm breast and with ah! bright wings.

Någon gång inom en snar framtid-- ett år i alla fall -- ska jag skriva om flyget och miljön. Jag har samlat mod länge nu.

Europa är officially hot, hot, hot. Another day another hotel och jag har tillbringat 45 minuter i gymmet med på-gränsen-till-att-dö-cardio (med värmen som på-gränsen-till-att-dö-delen av det hela). Svetten sprutade och jag var tvungen att ta till det tunga artilleriet för att klara de sista minutrarna. Jag hade samma färg som en tomatros men efter en kalldusch och AC:n på "Arctic" ser jag rätt normal ut igen och nu är det dags att hänga på mig min nya klänning och dra en repa på stan!

Ibland kommer man till en liten flygplats mitt i den värmländska skogen och hittar...



... ett ganska häftigt världsrekord.

Efter förra utmaningen tomatrosor kommer nu: apelsinskalsrosor!



By the way så var det precis lika gott som det ser ut :-)

Är mätt och trött i mitt hemland för dagen. Lunch var pizza, middag rostad paprika- och tomatsoppa med pitabröd och hoummus och en huvudrätt (pasta) jag definitivt inte behövde... Oh well.

Jag tänkte skriva en annorlunda reseberättelse. Inga flygplanbilder!!

Oftast när vi är ute och flyger & far är vi ett litet team på två piloter, ett flygplan och så förhoppningsvis en OP (i princip dygnet runt, kanske lite motvilligt framåt småtimmarna bara :-D) därhemma som ser efter oss. MEN ibland är det större ressällskap som gäller och då händer det att vi är flera flygplan ute samtidigt! Det är naturligtvis lite drömsituation. Genast får hela resan karaktär "firmautflykt" då man kan:
* Umgås tillsammans på destination
* Tävla om vem som har högst groundspeed
* Utbyta vitsigheter på vår companyfrekvens (hemlig, men det är inte 123.45 i alla fall)
* Dela upp sig i flygplanlag och bowla

Samtliga ovanstående var precis vad vi gjorde när vi för några veckor sen var ute på ett gemensamt uppdrag!



Haha!! Som taxiflyg är man lite mer low profile och det är inte ofta - man skulle kunna säga aldrig - som vi står listade på ankomster/avgångar-tavlor som denna. Indeed, i de flesta fall är det inte ens önskvärt. Många pax vill resa anonymt och så privat som möjligt. Men den här gången så!



Som sagt. Vad gör man i en mellanstor svensk stad en helgkväll utan att gå på krogen? Det blev bowling för vår del. Discobowling, till och med. Det diskuterades lite i förväg hur laguppdelningen skulle ske. Enligt flygplan (jag + kapten Magnus i KOLen vs. kapten Tobias + Lars i LLU)? Ynglingarna mot "gamlingarna" (jag + Lars vs Magnus + Tobias)? Blondinerna mot brunetterna (jag + Tobias vs. Magnus + Lars)? Till slut blev det i enighet med kvällens groundspeedtävling flygplan vs. flygplan. Let the games begin!



Tobias in action! Notera den kraftfulla posen.



... Och efter tre serier var det ställt utom allt tvivel vilken besättning som sopade iväg kloten rakast & hårdast. OK, inga lysande serier egentligen kanske men vann gjorde vi i alla fall... Sen flög vi hemåt i natten med strax över 5 NM separation.

PS. Vi vann groundspeedtävlingen också.

Min pappa upphör aldrig att förvåna. I fredags vann han utmärkelsen Årets Pokerpersonlighet (grattis!!), varefter han (eller var det innan själva prisutdelningen?) bröt handleden när han skulle demonstrera konceptet tankekraft vid en föreläsning genom att slå handen genom några brädor. Brädorna hade tydligen högre tankekraft den här gången (eller var tillverkade av ek kanske), men 10 points for trying! :-D Det har till och med redan skrivits ett rim om vinsten på nätet. Stort...

Och igår fick jag följande sms:

Från: Papi
07-06-05 22:23
I Sthlm, min dotter? Då tänkte jag bjuda dig på efterfesten på Berns ikväll, ihop med Mötley Crüe och Tommy Lee. Kram från papi, wherever you are!

Where var jag, jo hemma i TV-soffan i Linköping... fast pallar man att festa i samma takt som Tommy? Tveksamt. Ännu mer tveksamt kanske är om man kan konkurrera med Pamela Anderson. Om man nu vill det. Hehe.

Bild från efterfesten:



In other news så har jag precis varit ute och ätit tapas som en del av tre femtedelar (räknade vi till själva) av Linköpings kvinnliga piloter. Mycket trevligt, mycket flyg... Precis som det ska vara!

Imorgon blir det uppstigning 05.00 (mmmmmmmm) och tre legar ut i världen. Hoppas hotellet har Internet.

Mac-användare kan mysa lite extra till dagens xckd (som jag i sann flyganda alltid förlänger till "cross-checked" i mitt huvud även om det inte alls är vad "xckd" står för). Sov gott (gäller även icke-Mac-användare såklart)!

Jag trodde inte att jag hade något att blogga om idag men så såg jag av en händelse att bloggen firar 2-årsjubileum! För 2 år sen gick jag på TFHS, såg ut så här, var mitt uppe i PA31-perioden, hade lyckats välja uppsatsämne, var sjukt glad för att ATPL-teorin var över, tränade för EM i Mah Jong och låg i startgroparna för sommaren. Precis som nu. Nu jobbar jag på Waltair, har femdubblat mina flygtimmar och om inte femdubblat så åtminstone fått många nya upplevelser. Och det här blir ett kort inlägg. Precis som då.

Strålande väder i Stockholm idag men enligt rapporter var det en mycket lugnare dag flygplans- och besökarmässigt idag än igår. Jag träffade ändå en hel del jag kände, folk från AOPA såklart, bloggläsare m fl.

I AOPA-tältet var det också ganska lugnt och min kollega Bengt höll ställningarna när jag blev uppbjuden i luften med följande plan:



SE-XID, ägd av Mats Skröder (också styrelsemedlem i AOPA). Hemmabygge Fabrikstillverkad, sedermera renoverad och X-klassad. Korrekt benämning Bölkow Bo-208C Junior, men i princip samma plan som en Mfi-9. Och ja, jag vet att det står "Rotera bild åt höger" på bilden...



På väg till hangaren träffade jag några bloggläsare! Längst till vänster: Tobias, sen Love, sen... Anders? FÖRLÅT jag och namn, längst till höger Björn. Love + Björn är just nu simulatorpiloter på ATCC i Sthlm, Tobias är blivande pilot. Eller hur Tobias? :-) Vi spanade in XIDen och pratade lite.



Sen var det flygdags! Vi taxade ut förbi de lååånga raderna med flygplan. Här Viamares SE-KTH, en amfibie-Caravan som annars har bas på Bromma.



AN-2!!! Denna, ES-CAB, var extra cool (om det nu är möjligt). Målad i ett "Grateful Dead"-färgschema. Vet inte vems eller hur eller varför... MMMM motorljud.



Efter en tur över Mälaren, tillbaka mot medvinden bana 06.



Det gäller att hålla sig innanför motorvägen!



Panelen.



Custom solskydd + den stolte flygplanägaren/piloten själv! Jag fick prova att spaka också, det var hur kul som helst. Lite ovanligt upplägg med mittenspak med klyka och dubbel throttle, höger placerad i övre högra hörnet av panelen. Så jag fick flyga med vänster hand, det är jag inte så van vid. Jag är oerhört högerhänt annars.



Jag är väldigt förtjust i Lancair:er. Snygga or what? Det kanske är Meridian-nosen... *saknar LTM*

Precis när jag trodde att Barkarbybesöket var över och stod och kollade längtansfullt på alla plan som börjat bege sig hemåt uppenbarade sig en bekant - well inte egentligen, eftersom vi aldrig träffats innan men bloggen får väl räknas - Krzysztof! Superkul att träffas IRL. Ännu mer superkul när jag blev erbjuden en provtur i Rockwell Commandern han äger en sjättedel i!!



I give you: SE-LTZ! En Commander 114B. Plats för 4 personer, 260 hk, max startvikt 1200 kg something-ish, som ni ser infällbara ställ och...



... jättefin avionik! Utrustad för IFR, obviously. Varje år brukar planet få åka på långtur till t ex Bulgarien, Isles of Scilly (St Mary's) mm.

Jag fick provspaka här med, ja t om mer än så - jag fick landa!! Det blev en klassisk till-vänster-om-mittlinjen-oj-ny-flygplantyp-bäst-jag-flarar-ojdå-lite-högt, men jag tror jag fick godkänt i alla fall :-)

Jag blev väldigt förtjust i LTZ. Jag är svag för rejäla high performance-SEP med 250+ hk. Commandern hade faktiskt lite Meridiankänsla, inte i avioniken kanske men i hanteringen, rymligheten i cockpit och höjden över marken.



Krzysztof himself!

Sovdags som vanligt, imorgon är det uppstigning 06.30. :-)

Det blir inget clearance för mig idag eftersom jag åker tåg till Barkarby. Eller Sthlm, åtminstone. Sen bil. I egenskap av AOPA-medlem är det ju nästan pinsamt att inte flyga men jag kunde ju inte räkna med bra väder så det blev tåg för säkerhets skull. Då kan jag jobba samtidigt. Och, let's face it, tåg är billigare.

Dagens clearance presenteras härmed i samarbete med Ernest som är i Köln och flyger MD80. Jag fick det egentligen via MMS i torsdags men jag håller ibland en liten backlog. Backblogg? Hur som.



Bild från Köln eller München tror jag. Själva klareringen är ett departure clearance (ett äkta clearance alltså!!) från EDDM och lyder:

GIVMI4W then DCT INBED

Hahahaha!! Flyghumor alltså.

Idag var nog 90% av alla GA-flygplan på Saab i luften, kul!! Många skulle till Barkarby (XRZ, KII, IFX, LCU), andra till flygdagen i Örebro (Magnus Lundell och LLM), en stjärtsväng över Östergötland eller kanske till Visingsö (LAZ, KIT), hemhämtad från service (Blå Blixten), celebert besök (LYX) och fallskärm såklart (FXB).



KRZ på väg till Barkarby (gissar jag iaf...)



Lite postironiskt sådär (eller kanske helt enkelt för att jag inte äger någon annan huvudbonad med hål som man kan trä en hästsvans igenom) bar jag min Top Gun-keps... Tomcat power! Här har jag precis fällt ett tandem på 3000 meter/FL100 och sjunker mot Motala/Skärstad igen.



LYXen och Tobias besökte även Motala mellan dagens 2 flyguppvisningar, jag var redo att assistera med paraffinoljepåfyllning. Till höger MFK:s Pawnee som jag tror heter SE-LVM. Den fick bara flyga ett par studsar pga vind men blev däremot grundligt putsad.



Det blåste. Det blåste mycket. Jättemycket. Byar upp till 24-28 knop och till råga på allt vinkelrätt mot banan. För mycket enligt Cessnas handbok och definitivt för mycket för hopparna som ska ha max 11 m/s, iaf för tandemhopp. Jag fällde ett tandem och diverse hoppare på olika höjder innan vinden hade hunnit blåsa upp ordentligt men totalt blev det bara ca 2.5 timmar blocktid inklusive ferry. Och jag som varit upp i >8 vissa hoppdagar... Istället blev det en slags oändlig fika/häng. Fallskärmshoppare kan vara bland de bästa folkslagen att bara hänga med. Det spelar ingen roll om man känner dem eller inte, folk är alltid villiga att prata flygplan, politik, Polen eller VAD SOM HELST. Fallskärmshoppare är dessutom intressanta människor. De är sjukgymnaster, frilansare, professionella hoppare (!!), fd munkar (!!!) militärer och mycket annat. Plus att de alltid har minst en extra adrenalinkälla i sitt liv i form av t ex motorcykel, massa tatueringar och annat kul.

Jag har sovit alldeles för lite den här veckan så efter lunchen (lyxmatlåda med hirsburgare på fullkornsbröd, primärfärgssallad och honungs- och gräddfilsdressing) kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Alla låg och hängde på packmattan - jag var inte den enda som sov, haha - men det blåste för mycket (kallt!) så jag pallrade mig över till Krysset (FXB) och somnade direkt. Sova i flygplan kanske låter sådär men hoppflygplan är perfekta; inredningen består av a) förarstol och b) heltäckningsmatta. Gott om plats att sträcka ut alltså. Jag har sovit i FXB innan, en natt förra sommaren. FXB leder nog sovligan. Sen LTM. Sen KOLen. (Obs, bara på marken med motorn avstängd...) Det blåste och planet krängde och knarrade.

Enligt Arlanda-meteorologen skulle det mojna framåt 16-17 men vid 16 blåste det värre än någonsin. Då hade vi haft hoppstopp sedan 10.30... Ett nytt samtal, en ny prognos: Blåsväder fram till 21-tiden alt. solnedgång. Vi ställde raskt in all hoppning och jag stack hem till Saab.



På väg mot Östra Harg (Malmentornet var öppet). Det röda strecket går rakt mellan Skärstad och ESSL.



Och vad dök upp på Saab radio om inte det här fina hemmabygget! D-MLUA är reggen. Jag pratade en hel del med piloten/byggaren, han jobbade med att flyga Cessna (tvåmotorkolv, jag är dålig på exakta modeller där) i norra Tyskland och idag hade de slagit groundspeedrekord på väg till Saab fast åt fel håll - håll i er - 27 knop!! Det var blåsigt som sagt.... Annars ska den tydligen göra 65 knop. Det gick så långsamt att de fick vända tillbaka mot Visingsö, där det ju inte går att tanka!! Lösningen blev dunkvis med 98-oktanig bilbensin... Haha!

Nu ska jag sova. Upp 7 imorgon IGEN. Suck. Dagens soundtrack har varit uteslutande feel-good r'n'b i form av Suga Mama, I'm A Flirt och Upgrade U. Yeah. Vi ses på Barkis imorgon!

Tja, när man kollar ut genom fönstret känns det som att dagens väder i princip skriker "fallskärmshoppning!!!". Det enda molnet på himlen (så att säga, eftersom himlen är klarblå) är vinden. Risk för 15-20 knop. Dåligt för mig ifall vinden ligger i sidan på Motala (banriktning 01/19) och dåligt för fallskärmshopparna som har vissa maxgränser för vindriktning över huvud taget, lägre desto lägre erfarenhet man har. Risk för att eleverna får stanna på backen, alltså. Men förhoppningsvis hinner man flyga rejält på morgonen och på kvällen när vinden är lugnare. We'll see.

Det här är stort! Idag klockan 1312Z touchade jag ner 5.1 ton flygplan på ESSP/Kungsängen sittandes vid kontrollerna på ett flygplan för tusende gången! Ännu större kanske är att jag lyckats ha sån uppföljning att jag märkte, räknade ner och kom ihåg det faktumet när det väl var dags att flyga. Jag hade grämt mig annars!

Det var en lite spännande landning. Vinden var ca 070/12 och jag landade bana 09 efter en visuell inflygning från norr i lätt regn. Strax innan jag korsade bantröskeln gjorde en flock måsar detsamma, fast vinkelrätt mot banans riktning. De var dock ganska långt under mig så jag hann inte bli särskilt orolig för någon form av ofrivilligt möte, men korrigerade lite i höjdled för att vara säker på att komma över. Det var en smula kyttigt och jag satsade på någon knops högre tröskelfart och att flyga flygplanet hela vägen ner i backen (låter inte alls som vad det faktiskt innebär), dvs ingen utstallad "klubblandning". Det blev mjukt trots att högerstället sattes i en smula innan vänster (uppmärksamma läsare observerar naturligtvis att detta, trots att det är en erkänd sidvindslandningsteknik, var fel huvudställ först). Paxen (glada och trevliga WA-stammisar), som var informerade om att det var min tusende landning via PA-systemet av kapten Tobias, applåderade vigoröst och försäkrade mig om att det var en helt fantastisk sättning. Thanks, you guys :-) Inte ofta man får en charterapplåd! Jag har fått några stycken, men de har nog varit mer person- och situationsrelaterade (typ ett gäng kompisar i en PA28 eller affärsmän med en lyckad förhandling bakom sig) än landningsrelaterade...

För att vara helt sanningsenlig är det egentligen inte tusende gången JAG landat ett flygplan. Mina första flyglektioner landade läraren. På Waltair är vi två piloter och landar varannan gång ungefär. Men jag har alltid varit antingen elev eller styrman vid alla 1000 landningar, så jag har varit "med" i landningarna och dragit någon slags erfarenhet av dem. Jag skulle tro att det riktiga antalet kanske är, säg 900? Men jag har inte fört någon notering över sådant så I'll never know for sure.

Jag har nästan precis 800 timmar, så det ger 1.25 landningar per flygtimme. Den ration sjunker sakta men säkert i och med att jag gör längre och längre flygningar och sällan eller aldrig gör flera landningar i rad, s k studs och gå. Men visst, på WA flyger vi ibland legar som är under en timme och ibland är det ju PC och så flyger jag fallskärmshoppare... jag undrar vad ration är för en typisk flygkapten med 10000 timmar under bältet? Varierar naturligtvis enormt beroende på vilken sorts flygjobb man har. Second Officer på longhaul-flygningar (0 landningar per timme!) eller inrikesbolag?

Vad har ni (dem av er som flyger, dvs) för landningar-till-flygtimmar-ratio?